0

En allt för tidigt morgon, allt för trötta så satt vi på balkongen i regnet. frusna men vi satt kvar. för trött för att vara medveten om vad man säger så vi talade om allt. hur jag genom kroppslig bekräftelse endast kunde känna att jag duger för någon annan. Att jag och hon är så lika fast så olika och att våra svagheter tar uttryck i olika sätt. Där på balkongen i det första höstregnet kom vi varandra lite närmare i ett försök att lära känna varandra mer.

2

3

Engelskmannen som gick upp för ett berg men kom ner från en kulle

En dag ska jag skriva en bok med den titeln, eftersom den så väl sammanfattar min upplevelse av att möta livets utmaningar.

När man står inför en ny utmaning – innan man ens tagit det första steget eller försökt komma underfund med något – så verkar utmaningen vara som ett berg. Den verkar vara omöjlig att besegra; oframkomlig. Blotta åsynen är nedslående, eftersom du inte kan föreställa dig hur du ska klara av det.

De flesta bergsklättrare som dör under klättringar i livets utmaningar, dör dock inte på berget. De dör i baslägret innan de någonsin satt sin fot på berget. De tar en titt på berget, beslutar sig för att de aldrig kommer att klara det, varpå de lägger sig ner och skrumpnar. De dör inte av utmattning eller för att de fångas av dåligt väder på toppen. De dör inombords av tvivel och rädsla.

De som börjar klättra förlorar snart berget ur sikte. Varje uppgift som behöver lösas blir en egen liten utmaning och så fortsätter det tills du en dag promenerar nedför en gräsbevuxen kulle med den varma solen i ansiktet och en svag men hjälpsam bris i ryggen. Och tittar du då tillbaka så ser du oftast att det aldrig fanns ett berg. Berget var en illusion. Det var en kulle hela tiden.

Texten är ifrån min väns sida: Wilby.nu

2206

beardbrand:

National Geographic, July 1967, posted by forages

44281

"Nobody will protect you from your suffering. You can’t cry it away or eat it away or starve it away or walk it away or punch it away or even therapy it away. It’s just there, and you have to survive it. You have to endure it. You have to live through it and love it and move on and be better for it and run as far as you can in the direction of your best and happiest dreams across the bridge that was built by your own desire to heal."

— Cheryl Strayed, Tiny Beautiful Things (via creatingaquietmind)

(Source: quotethat, via milkyytea)

611

themcgovernresidence:

Fly fishing on Eagle Creek, Oregon
Ray Atkeson © 1968

1

Sitter på min nya balkong ser hur solen sakta går ner och bildar en färgsprakande sensommar himmel. Känner hur jag andas och ler. Jag känner mig så glad och befriad just nu, lite smått hög av lycka. Av att en ny start infinner sig, bor nu i en ny lägenhet med min närmsta vän och jag älskar hur jag får chansen av att komma nära henne och lära sig att fungera på en sådan personlig nivå med en annan människa. Är så glad och tacksam mest över min familj och även fast jag beter mig för ofta respektlöst så har dom ett sådant tålamod med mig och älskar dom mest av allt här i livet. Jag tror inte på ödet jag tror livet är en slumpmässig väg då alla beslut, tankar leder åt olika hål och nya vägar och nya möjligheter varje dag. Inget är för evigt och att infinna sig och skapa sig själv på nytt är att leva varje dag fullt ut. Snart är jag på planet och jag måste lära mig att tygla mina tvångstankar och ångest inför att flyga. Det är det största problemet just nu. Men när jag går av planet är jag äntligen efter år av väntan i min pappas hemland. Då kommer jag känna solen igen och slippa sveriges vintermånader, det är där jag skall leva på nytt igen

4596

573

290817

pulpfanfiction:

onslaughtsix:

askradicalgoodspeed:

tumblewhoreo:

Not gonna lie some guy literally walked down my road an hour ago drawing faces on everybody’s cars


What a cockmunch
Like, he could have been nice and actually wiped their cars off
but instead he drew faces on them as if to say “I was here and put effort in to do something, but it was something useless.”